Om att vara arg.

Jag har en tendens att vara långsynt när det gäller saker, men verkar som det växt bort med åren. Jag och Mats skulle som sagt åka och se på Hillclimb i Nolby i lördags. Dock kom vi aldrig iväg. Dagen innan så hade Maria 20års fest, så Mats blandar 2st rom och cola, och tar med sig några öl. Och då är klockan lite senare än vad vi vanligt börjar festa. Mats åker hem en snabbis och blandar en 3e rom och cola. Kvällen lider mot sitt slut och Fredrik tycker att dom som vill fortsätta dricka sprit ska hem till honom. Mats är på, självklart. Klockan är då 12-halvett. Jag säger emot eftersom vi ska in till Nolby dan efter men Mats tycker att han kommer vara nykter när vi väl kommit hem (vi var nere på Grunna). Jovisst tänker jag och surar, för jag vet att han redan har fått i sig för mycket.

Vi går hem, vi står utanför, Mats ringer Nicke, och börjar sluddra. Jag drar iväg med honom bara för att han inte ska stå på gårn och prata tokhögt och skrämma grannarna. Och ju mer vi går desto fullare blir Mats. Då fick jag reda på att han blandat en 3e drink. Aaaah. Först tar det en halvtimme att gå hem, sedan var jag och Mats ute och gick i 1h15min. Kvart över två kom vi in och Mats i säng.

Så jag var lite arg. För Mats skulle inte hinna nyktra till för att köra in. I och för sig hade vi Emil med oss men, slutar med att Mats är väääldigt seg dagen efter och inte ens vill åka in. Typiskt. Jag som redan hade 2 biljetter. (Hade i och för sig vunnit dem så var ingen pengaförlust).

Jag var med andra ord lite arg på kvällen, för att han drack så mycket när han visste vi skulle iväg, och dagen efter när han inte orkade in fast vi hade chaufför. Egentligen ville jag bara skrika åt han hur dum man får vara när han visste vi skulle iväg. Sedan var jag less på mig själv för att ja inte sa åt han att inte blanda så mycket, men vad hade det hjälpt när han ändå fixa en till när han var hemma en sväng.

Blev med andra ord inget skrikandes och gormandes, bara en djup suck. Mats vet ju i alla fall att jag blev lessen och besviken, ingen idé att fortsätta med det med andra ord. Så så var det med det, nu är jag inte ens arg, det som har hänt har hänt och kan inte göras ogjort ändå. Bara att gå vidare. Har man vuxit upp? Kommit till insikter? Jag vet inte. Jag är i alla fall inte långsynt längre, åtminstonde inte när det gäller Mats.